Tyskt föredöme i Havanna

I vänsterpartiet fortsätter bråket om Kuba, läser jag i Svenska Dagbladet. Vad annat är att vänta av ett parti vars medlemmar inte kan enas i en så grundläggande fråga som om kommunism är bra eller dåligt? För alla som tycker att det finns ett givet svar på den frågan och hoppas att även kubanerna en dag ska få leva i demokrati är Tyskland ett föredöme. I måndags stod ambassadens portar öppna för dissidenter i samband med den tyska nationaldagsmottagningen i Havanna. (Filmen Good Bye Lenin! visades). Detta trots att EU-länderna tidigare i år enades om att sluta bjuda in företrädare för demokratirörelsen till sådana mottagningar för att inte irritera den kubanska regeringen. Vaclav Havel, Tjeckiens förre president som ju själv har ett förflutet som dissident, skrev då träffande att han hade svårt att tänka sig ”ett bättre sätt för EU att vanhedra de nobla idealen frihet, jämlikhet och mänskliga rättigheter som unionen omfattar.” Artikeln publicerades bland annat i Dagens Nyheter.
Att Tyskland nu återupptar det som har kommit att kallas för cocktailkriget är bra. Den kubanska regeringen ska inte kunna bestämma vilka människor som är välkomna till EU-ländernas ambassader. Följer Sverige efter?