Liberala ungdomsförbundet skickar en nallebjörn till brottsofferjouren för att visa stöd till offren apropå att en man som misstänkts vara Hagamannen har gripits.
Grön Ungdom skickar begravningsblommor till utlänningsnämnden för att fira att den läggs ner.
Polisen har äntligen gripit en man misstänkt för att vara Hagamannen. Men ordet misstänkt är viktigt i sammanhanget. I en rättsstat är en människa oskyldig tills motsatsen har bevisats i domstol. Trots det har Expressen valt att publicera namn och bild på mannen. Det är inte precis definitionen av god pressetik.
Till saken hör även att värdet av vittneskonfrontationer riskerar att bli mindre av att bilden på den misstänkte redan finns på näthinnan. DNA-bevisning ersätter ju inte all annan bevisning.
Regeringens proposition ”Moderna transporter för framtiden” låg i postfacket i dag. Och omslaget är sinnebilden för regeringens och samarbetspartiernas vision om långsiktigt hållbar transportförsörjning, eller?
Liberala Ungdomsförbundet trampar i klavetet i dag apropå brevbärarnas protest mot att dela ut Nationaldemokraternas främlingsfientliga pamfletter.
”Det är ingen mänsklig rättighet att få rasistisk propaganda utdelad”, skriver LUF. Förvisso, men det är inte Postens uppgift att censurera otrevlig propaganda.
”Vi står bakom de brevbärare som sjukskrivit sig”, skriver LUF. Sedan när tycker liberaler att det är okej att använda sjukförsäkringen som buffert vid arbetsvägran?
Nya Lidköpings-Tidningens stekpannestory i dag slår det mesta.
En 76-åring kvinna lämnar en uttjänt stekpanna bakom en container vid en miljöstation.
Vad händer?
(1) En sopspion noterar händelsen. (2) Svenska förpacknings- och tidningsinsamlingen AB gör en polisanmälan. (3) Polisen förhör kvinnan. (4) Åklagare väcker åtal för nedskräpning.
Detta sker i ett land där det bevisligen går att råna värdetransporter mitt på ljusa dagen utan att åka fast. Prioriteringar, någon?
Som jag nämnde häromveckan har Australiens turismkampanj Where the bloody hell are you? orsakat en del rabalder. Nu ser jag att censorerna i Storbritannien, där reklamfilmen stoppats på grund av svordomen, har sansat sig och gått med på att den får visas i tv oklippt. Bloody good news, säger delstaten Victorias premiärminister Steve Bracks på karaktäristiskt aussiemaner och gläds förmodligen åt all gratisreklam bråket har genererat.
Idag är det presidentval i Vitryssland. Det betyder att folket har givits ynnesten att välja president Alexander Lukasjenko. Punkt. Arresteringar, hot och trakasserier tillsammans med enkelt valfusk fixar maktinnehavet för mannen med mustaschen i vår närmaste diktatur. Vitrysslandkännaren Tobias Ljungvall skriver insiktsfullt om valet på sin blogg idag.
Nu i helgen är det tre år sedan Fidel Castro i skuggan av Irakkriget genomförde en omfattande arresteringsvåg mot Kubas demokratirörelse. Över sjuttio ledande företrädare för ett demokratiskt Kuba dömdes efter absurda anklagelser och farsartade rättegångar till decennielånga fängelsestraff. Förtrycket har sedan dess fortsatt i oförminskad styrka. Amnesty har med anledning av treårsdagen gett ut en läsvärd lägesrapport. Titta även in på fonden Kubas politiska fångars hemsida. Fonden finns fortfarande, även om hemsidan är gammal och lite inaktuell. (Den håller på att göras om.)
Utsikten från åttioåttonde våningen i JinMao-skyskrapan i Shanghai talar sitt tydliga språk om dynamiken i Kina. Det är svårt att tro att den moderna metropol som breder ut sig i diset så långt ögat kan nå var en stad i djupaste förfall så sent som på sjuttiotalet. Då låg Shanghai dolt i mörker om natten. Idag blinkar ljusen från otaliga skyskrapor. Den ekonomiska styrkan bakom förvandlingen går inte att ta miste på. Däremot kan det vara lätt att glömma bort vad dagens Kina egentligen är när man sitter på en Starbucks med sin laptop, kastar ett öga på den senaste kollektionen från Armani eller undrar om man inte är på Manhattan när man kommit in i någon av stadens smarta barer. Kina är trots det alltjämt en hårdför diktatur. I Shanghai tvångsförflyttas människor som är i vägen för de otaliga byggprojekten. De som vågar protestera och prata om rättigheter kan räkna med att råka illa ut. Inför den kinesiska folkkongressen som avslutades i veckan arresterades mängder av oppositionella för att inte ordningen skulle störas. Bilderna i kinesisk tv från kongressen visade förrädiskt alldagliga och trevliga bilder av vanliga delegater i samspråk med varandra. Men i Kina är förtrycket aldrig långt borta. När jag lämnade Shanghai häromdagen gjorde jag det djupt fascinerad av den ekonomiska framgången, men samtidigt riktigt illa till mods över bristen på fundamentala fri och rättigheter.
Enligt en preliminär undersökning dog Slobodan Milosevic av en hjärtattack. Tänk, efter allt han gjorde sig skyldig till skulle man annars kunna tro att han inte hade något hjärta…
I dagens Bangkok Post kan man läsa att de thailändska myndigheterna håller ögonen på vad som händer under havsytan vid Andamanerna efter en serie jordbävningar i händelse av att en tsunami-evakuering skulle bli aktuell i landets södra delar. Men det är i det politiska Thailand som det mullrar som mest. Marken skakar under premiärminister Thaksin Shinawatras fötter. I morgon väntas ännu en stor demonstration mot honom här i Bangkok.
Kaotiska storstäder, vad vore världen utan dem? Jag har ägnat dagen åt att trängas i - och fascineras av - Bangkoks Chinatown. Var annars kan man hitta en blinkande ananas som spelar Stilla natt?
Globaliseringen erbjuder enorma välståndsmöjligheter, men även utmaningar som inte sällan utmålas som rena rama hot av dem som vill skydda sina kortsiktiga intressen. Mönstret går igen överallt. Fredagens ledare (hittade ingenstans att blogga ifrån igår) i The Sydney Morning Herald
tar upp frågan apropå flygbolaget Qantas outsoursingplaner av underhåll för att möta den hårdnande konkurrensen, planer som möter hårt fackligt motstånd. Samtidigt har Quantas tyvärr, som ledaren konstaterar, lobbat mot Australiens regering för att förhindra konkurrens från Singapore Airlines på flygrutter till USA. Vad värre är, regeringen har gått bolaget till mötes. Globaliseringsförespråkare när det passar finns det gott om alltså…
Det finns många människor som inte skulle drömma om att gå någonstans utan sin ipod. Nu finns det en säng som tar deras drömmar på allvar.
I The Sydney Morning Herald läser jag att grundarna av Lonley Planet och Rough Guides vill minska flygandet genom att framöver informera i guideböckerna om flygets skadliga inverkan på miljön (växthuseffekten) och tipsa om alternativa färdsätt.
I artikeln säger de att de har dåligt samvete för att de flyger, men inte kan låta bli. Låt bli, tycker jag – att ha dåligt samvete alltså. Ingenting blir bättre av att plan går halvfulla med affärsmän medan folk sitter hemma istället för att vidga sina vyer. Och förresten, senast jag tittade gick det inget tåg från Stockholm hit till Sydney…
I lördags var det karnevalsstämning här i Sydney med Gay & Lesbian Mardi Gras-paraden. Hundratusentals människor på gatorna. En minnesplatta på en gata vid Kings Cross berättar hur det hela började på 1970-talet. Alla deltagare i den första paraden arresterades. Visst blir världen bättre!
Han kom till makten 1996 och har dominerat politiken sedan dess. Göran Persson? Icke. Australiens premiärminister John Howard. Häromdagen firade han tio år på posten.
En intensiv vecka i Melbourne (ingen tid över till att blogga) har lärt mig att vinter-OS i Turin inte är någonting här i Australien jämfört med Commonwealth Games. (Försök prata hockeyguld och du får förströdda svävande svar; nämn rugby eller netball och försök få folk att sluta prata…) Fattas bara eftersom spelen hålls i Melbourne med början 15 mars.
Nu har en fråga seglat upp inför öppningsceremonin. Vilken nationalsång ska spelas? Premiärminister John Howard rörde runt i grytan. Tvärt emot arrangörernas åsikt menar han att det hör till god sed att spela ”God Save the Queen” eftersom drottningen kommer att närvara. Republikaner här har inte varit sena att påpeka att ”Advance Australia Fair” är det naturliga valet eftersom spelen hålls i Australien, inte Storbritannien. Tänk vad mycket enklare allt varit om ja-sidan i folkomröstningen 1999 om att ersätta drottning och generalguvernör med en vald president hade vunnit.
Jag vet inte om Australiens nya officiella reklamfilm för att locka turister visas i svensk tv, men hur som helst lyder slutklämmen ”Where the bloody hell are you?” (Efter klipp med folk som säger saker som ”we’ve got the sharks out of the pool” och we’ve got the ’roos of the green”.)
Många har varit snabba att koppla samman det med premiärministerns uppmaning till tv-stationer nyligen om att vårda språket, men John Howard tar det med ro. Att en attraktiv kvinna på stranden som i filmen säger så är inte alls fel tycker han, tvärtom. Han har så klart helt rätt.
