Missat något?

Vår kongress bekräftade den bredd och mångfald som ska finnas i vänsterpartiet.
Partiordförande Lars Ohly på ledarsidan i medlemstidningen Vänsterpress. (Läs här som pdf-fil.)

Google Censur

Nej, Google.cn är inte förkortning för censur utan för Kina, men censur är likväl vad det handlar om när en kinesisk version av den populära sökmotorn nu lanseras. Funktioner som bloggar, chattsidor och mejl har plockats bort och sökningar filtreras, allt för att tillmötesgå myndigheternas strävan att kontrollera information och medborgare.
Google är inte ensamt om att krypa för diktaturen. I höstas uppdagade Reportrar utan gränser att Yahoo försett kinesiska säkerhetstjänsten med användaruppgifter vilket ledde till att journalisten Shi Tao dömdes till 10 års fängelse. Vad har hänt med den fina idén om att tillhandahålla fri information?

Fri att yttra sig

Lagom till EU:s granskning av det turkiska rättssystemet har det pinsamma åtalet mot författaren Orhan Pamuk lagts ner. Han har stått anklagad för att ha kränkt den turkiska nationalkänslan genom att påtala folkmordet på armenier under första världskriget och offren för de gångna decenniernas strider mot kurdisk gerilla i östra Turkiet.
Att åtalet lagts ner visar att Turkiet har förändrats på senare år. Att det överhuvudtaget inleddes visar hur mycket reformarbete som återstår. Turkiet vill in i EU och skulle verkligen berika det europeiska samarbetet, men då duger det inte att ha sanktionerad beröringsångest över det förflutna.
I en artikel i The New Yorker i december skrev Orhan Pamuk apropå åtalet att han inte trodde att han skulle hamna i fängelse. I det fick han rätt. Han skrev även att han tror att den intoleranta nationalism han själv utsatts för inte går att se som en specifik turkisk fråga utan istället bör betraktas som ett allt vanligare fenomen i länder där framväxande medelklasser försöker värja sig för folklig kritik mot att de sviker traditionen. Hoppas att han inte har rätt i det.

Fortfarande fängslad

Det har nu gått två månader sedan den glädjande nyheten om att journalisten Dawit Isaak frigivits visade sig vara fel. Den svenske samvetsfången i Eritrea sitter fortfarande fängslad på grund av att han tror på och har verkat för yttrandefrihet i sitt andra hemland. Jonas Morian på bloggen Promemorian gav i förra veckan länktips på hur man kan protestera mot Eritreas behandling av Dawit Isaak.

Krigets vardag

Apropå krig, nyligen såg jag Amos Gitais film Kippur från 2000. Med långa tagningar och extremt långsamt tempo får man följa några israeliska soldaters tröstlösa arbete i en räddningshelikopter under Yom Kippurkriget 1973. Berättartekniken skapar en dokumentärkänsla som känns svåröverträffad. Ingen film med underhållningsvärde, men en film som man minns långt efter det att man stängt av dvd-spelaren.

Krigets mattor

Kan en matta med vävda automatkarbiner och attackhelikoptrar vara vacker? Absolut! I fjol, i myllret i Midtown på Manhattan, stannade jag upp helt fascinerad av just en sådan matta i ett skyltfönster. Den var vacker som en konventionell orientalisk matta men samtidigt brutalt påträngande. Ett vittnesmål från en region märkt av krig.
Nu ser jag att Armémuseum den 20 januari öppnar utställningen ”Mattor minns” om sådana krigsmattor, eller ”Beluch War Rugs”, som de kallas efter de flyktingar märkta av krigets Afghanistan som vävt dem. Väl värd ett besök!

Dagens dumhet

Sveriges fotbollsherrar ska spela landskamp på bortaplan mot Saudiarabien imorgon. Då får inte saudiska kvinnor sitta på läktaren. Stötande? Javisst. Förvånande? Knappast. Kvinnors rättigheter är inte mycket värda i Saudiarabien.
Vad som däremot är förvånande är assisterande förbundskapten Roland Anderssons uttalanden apropå matchen. Han jämför läktarförbudet med att pensionärer inte får komma in på vissa krogar i Sverige och fortsätter sedan med att visa förståelse för det saudiska systemet genom att jämföra landets avrättningar med att folk minsann blir skjutna på öppen gata i Sverige. Vidare kommentar överflödig…

Om det inte varit SAS…

SAS har flugit med ett flertal plan som på grund av slarv med underhållet inte borde ha varit uppe i luften, skriver Svenska Dagbladet. Kanske är det bara jag som övertolkar, men känns det inte som att denna nyhet inte riktigt har lyft idag?
Antag att det varit någon av flygets lågprisbolag som ägnat sig åt motsvarande allvarliga försummelser, Ryanair till exempel, hur skulle det ha låtit då?

Vad gör de i Sälen?

Folk och försvars rikskonferens pågår för fullt på Högfjällshotellet i Sälen. Det är sextio år sedan denna institution i den politiska kalendern såg dagens ljus. Rikskonferensen är på vintern vad Almedalen är på sommaren. Den är förvisso inte lika maffig och nyhetsspäckad som Gotlandsveckan, men välbesökt av ministrar, riksdagsledamöter, näringslivsföreträdare, militärer, myndigheter och media.
Mot den bakgrunden kan man ställa frågan hur väl Folk och försvar har lyckats i sin uppgift att ”ge deltagarna aktuell information om säkerhetspolitik och totalförsvar samt att främja debatten kring dessa frågor”?
Finns det något frågekomplex som känns lika åsidosatt i den politiska debatten som försvars- och säkerhetspolitiken?

Alliansen som skyggar för alliansen

Något Nato-medlemskap lär inte bli aktuellt vid ett regeringsskifte i höst. Det har alliansens arbetsgrupp för utrikesfrågor gjort klart . Dels är partierna i alliansen inte eniga, dels är Natoförespråkarna i folkpartiet och moderaterna på defensiven. Eftersom en majoritet inte tycker som dem så är det bäst att ligga lågt, tycks de anse. Vad hände med tron på opinionsbildning?

En som talar klarspråk om dagens svenska säkerhetspolitik är Mike Winnerstig vid FOI. Så här skriver han på debattplats i Dagens Nyheter i dag:

EU kommer inte att "ta över" Natos roll som militär huvudaktör i Europa. Den svenska militära ledningen kan alltså inte räkna med att EU "täcker" nedskärningarna av vårt eget försvar. Detta medför att den svenska alliansfria säkerhetspolitiken blir ohållbar både i teori och praktik. (Läs artikeln här.)

Så varför skyggar den borgerliga alliansen för svenskt medlemskap i försvarsalliansen?

Kärnfullt

Ohly, dohly, doff – ut ur riksda'n – tjoff

Rubriken på Trelleborgs Allehandas ledare häromdagen apropå vänsterpartiets kongress.

Högerhänt passhantering

Den inplastade sidan i mitt pass lossnade häromdagen, typiskt nog efter att passet prytts med nya visa. Det var bara att införskaffa ett nytt. Och visst är det nya passförfarandet hos polisen smidigt, även om jag förstår att fotonäringen inte jublar över att polisen tagit över passfotograferingen. Men, om de enhetliga fotostationerna (här är en bild) där man tittar in i kameran och skriver sin signatur på digitalplattan ska vara så bra, varför har då ingen tänkt på att sätta digitalplattan så att även de 10-15 procent av befolkningen som är vänsterhänta kan skriva sin namnteckning ordentligt?
”Vi märkte ganska snabbt att det är ett problem”, sa den hjälpsamma kvinnan på polisstationen och log när jag vred mig framför automaten. Jag nickade när jag såg kråkfötterna jag skrivit på signaturraden…

Personförföljelse

Afa-scisterna i ”Antifascistisk aktion” förnekar sig inte. De är likt många andra upprörda över skandalerna på Migrationsverket men drar sina egna slutsatser. Afa ska nu enligt SVT rikta sina aktiviteter mot enskilda handläggare tills de ”väljer att avgå eller avskedas och deras beslut rivs upp”. Ingen anställd har utsatts för fysiska hot, säger Migrationsverkets säkerhetschef, men att det behöver påpekas säger en hel del.
De människor som söker en fristad i Sverige utan förföljelse betackar sig nog från ”hjälp” av dem som använder personförföljelse som påtryckningsmedel.

Två tankar som inte hänger ihop

Apropå vänsterpartiet, Lars Ohly var gäst i Ekots lördagsintervju häromdagen. I den kallade han sig för en ”mycket stark kritiker” av övergrepp och bristen på demokrati på Kuba. En mycket tyst kritiker är väl en med sanningen mer överensstämmande beskrivning apropå att han nyligen lämnat den karibiska diktaturens svenska stödförening.
Inte nog med det: Ohly säger i intervjun att det finns samvetsfångar på Kuba och att det är förfärligt. Samtidigt ger han Eva Björklund, Castro-kramaren i partistyrelsen, rätt när hon förnekar förekomsten av samvetsfångar.
Ohly tycker att hon har rätt eftersom vissa personer som sitter i fängelse skulle göra det ”i vilket land som helst om de begick motsvarande gärningar”. Problemet är bara att de personer som Björklund inte anser vara samvetsfångar är samma personer som Amnesty anser vara det och som Ohly i ena andetaget värnar om – för att i nästa ifrågasätta.
"Vi måste lära oss i vänstern att tänka två tankar samtidigt", säger Ohly klädsamt självkritiskt apropå att kunna kritisera Kubas regering och stödja Kubas oberoende. Han har uppenbarligen mycket kvar att lära om vad det betyder att tänkta två tankar. Till exempel att de ska hänga ihop.

Från ruta ett

Att slå vakt om parlamentarisk demokrati som en historisk landvinning samt att parlamentariskt och politiskt arbete utanför de folkvalda församlingarna befruktar varandra.

Man förstår vilka problem förnyarna i vänsterpartiet har när de skriver detta i en debattartikel om vilka signaler partiet bör skicka ut under kongressen senare i veckan.