Om flygrädsla

Förra veckan sa en kollega att man borde sövas ner inför långflygningar och väckas upp igen när man har landat, för att slippa bli nervös i luften. Eftersom jag känt av flygrädsla några gånger på senare år kom jag inte på något bättre svar än att narkos inte är helt okomplicerat. Men jag borde förstås ha svarat det självklara: För att stå på en ganska tunn rörlig platta som ligger över ett hett och delvis flytande jordinnanmäte samtidigt som jag far fram med en genomsnittlig hastighet av 107 000 kilometer i timmen med endast ett tunt lager atmosfär mellan mig och den kalla rymden så känns det faktiskt helt okej att koppla av här på jorden. Och det trots att det inte ens finns piloter bakom några spakar eller personer som passar upp på mig när jag trycker på en knapp.