- Det gör ont i mig när Sveriges flykting- och migrationspolitik ständigt kritiseras för att vara för hård när vi istället borde känna stolthet över dess generositet.
Migrationsminister Barbro Holmberg begär mycket av läsarna i en intervju i det senaste numret av socialdemokraternas nyhetstidning Aktuellt i politiken. (Nr 33 sid. 6).
Det kom ett mejl från en vän på Kuba. Hon skriver att hennes pappa hungerstrejkar i sin fängelsecell sedan 19 augusti och att hon är orolig för hans bräckliga hälsa.
Pappan, Adolfo Fernández Saínz, dömdes till 15 års fängelse på våren 2003, tillsammans med över sjuttio andra personer verksamma i den kubanska demokratirörelsen. Amnesty International har förklarat samtliga vara samvetsfångar.
Adolfos ”brott” är att han har skrivit artiklar om den kubanska vardagen, en svår vardag som den statskontrollerade pressen skamlöst censurerar. Eftersom mediernas uppgift är att försvara revolutionen (kommunistpartiets makt) måste de oberoende journalisterna publicera sina artiklar utomlands för att få komma till tals. Vips anklagas de av makthavarna i Havanna för att vara köpta av utländska intressen.
Adolfo hungerstrejkar tillsammans med några andra samvetsfångar i protest mot att en av dem, 63-årige Arnaldo Ramos Lauzerique, blivit slagen av en vakt och satt i isoleringscell. Så ser vardagen ut i Fidel Castros fängelser. De befolkas av många personer som inget annat vill än att deras land ska bli en demokrati. För det straffas de hårt.
EU har tyvärr suspenderat de sanktioner mot Kuba som infördes efter att Adolfo och de övriga företrädarna för demokratirörelsen fängslades för drygt två år sedan. Men respekten för de mänskliga rättigheterna har långt ifrån förbättrats. Förtrycket är alltjämt hårt på Kuba.
En annan oberoende journalist, Oscar Mario González Pérez, arresterades 22 juli efter att ha deltagit i en demonstation utanför Frankrikes ambassad i Havanna. En demonstration för mänskliga rättigheter och kritisk mot EU:s nya Kubapolitik. Nu riskerar han att dömas till så mycket som 25 års fängelse.
De kubanska demokrater som fängslas kan inte göra mycket annat än att som Adolfo hungerstrejka i protest mot orättvisorna. EU kan däremot göra mycket. Skulle kunna. Om viljan och beslutsamheten fanns.
Nu har ansökningsformuläret för ackreditering av journalister till riksmötets öppnande lagts upp på riksdagens hemsida. Alla medieföreträdare måste skaffa särskild ackreditering för öppnandedagen. Apropå det finns det anledning att betona vikten av att värna riksdagens öppenhet.
Villkoren för massmedias tillträde till riksdagens lokaler regleras i dag i Lagen om säkerhetsskydd i riksdagen (SFS 1983:953 27–30 §). Alla journalister kan komma in och arbeta i riksdagshuset. Det räcker att visa upp presslegitimation. Vid speciella tillfällen, som riksmötets högtidliga öppnande, måste alla ansöka om ackreditering. Men nu finns ett förslag som varit uppe för diskussion på ett par möten i riksdagsstyrelsen om att ersätta denna lagstadgade rätt med särskilda föreskrifter. Föreskrifter som kan komma att göra skillnad mellan de journalister som regelbundet bevakar riksdagens arbete och andra medieföreträdare. Ett sådant nytt ackrediteringssystem för när olika journalister får passera tröskeln vore olycklig. Det finns en risk att trovärdigheten i rapporteringen skadas om vissa företrädare för media ges speciella tillstånd att vistas fritt i maktens korridorer medan andra måste ansöka varje gång de vill göra det.
Talman Björn von Sydow brukar framhålla hur viktigt det är att slå vakt om riksdagens öppenhet. Ett bra sätt att göra det är att låta bli att försvaga journalisternas möjligheter att bevaka riksdagsarbetet.
Hur ska vi svenskar kunna få en sundare inställning till alkohol? Man kan verkligen undra det efter att ha tagit del av Vestmanlands Läns Tidnings artikel i fredags om att Västerås individ- och familjenämnd nekat en delikatessmässa tillstånd att ordna vinprovning på Stadshotellet. Bara Systembolaget har rätt att anordna vinprovningar för allmänheten, anser vänsterpartisterna och socialdemokraterna i nämnden. Att politikerna i Örebro gjort en annan tolkning och tillåtit sådana mässor flera gånger tycks inte spela någon roll. Eftersom arrangören nu väljer att ställa in mässan går västeråsarna miste om en möjlighet att prova vin ihop med ost, choklad och andra delikatesser. Vilken seger för folkhälsan…
I sitt inledningstal till moderatstämman i Örebro i torsdags hävdade Fredrik Reinfeldt att frihet i vår tid har fått mer av ett mikroperspektiv. Om det förr rörde sig om ett frihetsslag som handlade om frihet i världen, demokrati och diktatur, väst mot öst och så vidare, så handlar frihet i dag om möjligheten att bestämma över det egna livet, sade Reinfeldt. Man måste ha ett bra snävt perspektiv för att skriva under på det. Diktaturer behåller alltjämt greppet över oändligt många människors liv. Det borde de frihetsälskande moderaterna prata om lite oftare. Men partiets bleka internationella profil är tyvärr inte något som avtagit i takt med att de nya moderaternas framväxt.
Semestern är slut och termometern visar obönhörligen att sommaren snart också är det. Nåja, den politiska temperaturen stiger i alla fall. Folkpartiet har haft landsmöte, moderaterna håller stämma och i nästa vecka träffas alliansens partiledare hemma hos Göran Hägglund i Bankeryd.
Liberalernas landsmöte mildrade tack och lov den integrationspolitiska rapportens förslag om automatisk utvisning eller avvisning av utländska medborgare som begår grova brott. Partiet har många riktigt intressanta integrationspolitiska idéer. Att låta dem hamna i skuggan av ett konstigt ”utvisningsförslag” var bara dumt.
I en helt annan fråga, ersättningsnivån i sjukförsäkringen, hade det inte skadat om Lars Leijonborg skickat en signal från landsmötet om att partiet på allvar är berett att kompromissa med 80-procentnivån. Förslaget om att se över nivån först vid en kontrollstation efter halva mandatperioden, om det blir maktskifte var inte speciellt förtroendeingivande. Att skjuta upp avgörandet i en fråga som socialdemokraterna kommer att avkräva alliansen svar på i valrörelsen vore dömt att misslyckas. Som Johan Schück skriver i en artikel i Dagens Nyheter i dag får de flesta som blir sjuka mer än 80-procent av lönen genom avtalsförsäkringarna. Så varför göra 80-procentnivån nästan helig när den ändå inte säger allt om den verkliga situationen för sjukskrivna?
En skog av master vajar lojt för vågorna i Visbys gästhamn. Vinden har mojnat och Gotlandsfärjan har lämnat ett hål efter sig i blickfånget, som om ett stort isberg lösgjort sig från ön och flutit iväg. Men snart kommer en annan färja att lägga till och omfamnas av landgångarna som sticker upp förväntansfullt från terminalbyggnaden. Trafiken är tät, besökarna många. På överseglingen från Stockholms skärgård kom färja efter färja i farleden. En som såg ut att vara en Visbybåt visade sig vara polsk, liksom flera av båtarna här i gästhamnen. Flaggorna som hänger slaka i båtarnas aktrar är svenska, nederländska, polska och tyska, de sistnämnda på båtar med hemmahamnar i såväl forna väst och öst. En segelbåt som gick vidare i morgondimman såg ut att vara från Estland. Det är länge sedan Östersjön var en vallgrav mellan väst och öst, nu förenar havet återigen. Men i den gamla Hansastaden Visby är de ömt underhållna befästningarna en påminnelse om att gränslöshet kan förenas med murar. Den medeltida hamnen har för länge sedan slammat igen och är idag Almedalen, varifrån partiföreträdarna håller sina tal varje sommar. Åsynen av ringmuren som stängde ute så många från stadens ymnigheter borde få dem att tänka på dagens murar mot omvärlden. Murar som vittrar av ålder må vara vackra att se på, men de förblir murar. Som ledfyr för tanken är hamnen vackrare. För även om det är på murarna som de blågula flaggorna vajar för vinden är det i den gamla hamnen som det växer och frodas i grönskan.
Härom dagen: Kvällen har lägrat sig över kusten. Från balkongen hörs U2:s konsert i Nice. Deras One blandas med det eviga knarret från cikadorna och det sövande suset från trädgårdens sprinklersystem. En yacht vilar som en hägring ute på havet. Haut de Cagnes medeltidsborg lyser gyllengul och strålkastarna från ett plan på inflygning smeker den sammetslena himlen. Ibland är livemusik som bäst så här, långt borta från trängseln i publiken och koncentrationen på scenen, när låtarna bärs fram över landskapet, omisskännliga men samtidigt annorlunda och spröda, utspädda av andra intryck. Avståndet förstärker närvaron. Musiken kommer till sin rätt. Det är som att höra den för första gången; Even Better Than the Real Thing.
