För några dagar sedan bodde jag på ett hotell i Wellington som ligger på Cuba Street, en mysig restaurangkantad gata. Som av en händelse såg ett par av de annars välhållna husen verkligen ut som på Kuba – förfallna. Knappt femtio år av kommunism har inte bara förstört husen på Kuba utan vad värre är skapat missförhållanden på i stort sätt alla samhällsområden. De som påtalar det eller försöker göra någonting åt det genom att organisera sig råkar ut för smutskastning, gatumobbar eller revolutionens domstolar som dömer dem till hårda fängelsestraff. Kuba är till exempel världens största journalistfängelse näst efter Kina. Inte undra på att en av de vanliga drinkar som man kan beställa i någon av barerna på Cubastreet i Wellington – Cuba Libre – ofta med galghumor kallas för en Mentira på Kuba – en lögn.
Det ska vara tyst i fjällen finns det många som tycker. De ser på helikoptrar och flygplan i fjällvärlden med samma kärlek som jag hyser till knotten och myggen. Förra året avstod regeringen efter rabalder från att skärpa reglerna för start- och landningsförbud, men miljöminister Lena Sommestad uttryckte i samband med det sin personliga åsikt om att vissa områden i fjällvärlden borde präglas av tystnad. Riksdagen har föresten slagit fast ett bullermål för fjällvärlden.
Jag kom att tänka på allt detta häromdagen vid Fox Glacier. Det var en strålande klar morgon och Mt Cook och de andra bergen stod där i all sin prakt. En perfekt dag för flygningar alltså, vilket många tog fasta på eftersom möjligheterna till upplevelseturism är enorma på Nya Zeeland. Jag flög inte, men stördes inte heller av ljudet från motorerna. Det ska till mer än så för att störa en naturupplevelse. Så tycker jag att det även är i den svenska fjällvärlden. Så de som absolut vill ha knäpptyst i fjällen kan väl spara sig själva och andra en massa möda genom att köpa öronproppar, eller hur?
Ständigt dessa dokusåpor var man än är. I nya zeeländsk tv kan man till exempel följa ”Beauty & the Geek”, (nördkillar och skönheter tävlar i par och vinner eller försvinner i tävlingar). I det avsnitt jag tittade på fick killarna frågor typ grundkurs i social kompetens för besökare från yttre rymden medan tjejerna fick lösa huvudräkningsuppgifter à la Hej Matematik. Relationsbiten var inte heller överdrivet spännande trots att deltagarna så klart är matchade för dramatik. Det är väl så att det mesta har ju en tendens att bli förutsägbart i dokusåpevärlden.
Jag börjar tröttna. Varför inte spola såporna och blicka tillbaka till riktig tv-dramatik med riktiga välregisserade missmatchs: BBC:s klassiker The Young Ones slår fortfarande det mesta.
De senaste dagarna har jag njutit av Nya Zealands äventyrsparadis Queenstown och den fantastiska naturen på södra delen av Sydön med höga berg, vackra sjöar, snabba floder, glaciärer, vingårdar, cykelstigar och härliga restauranger. Det har helt enkelt inte funnits tid för att blogga. Jag kommer att ha semester i fyra veckor till så det finns risk att kommenterarna blir fortsatt sporadiska ett tag, men man vet aldrig…
Mina svarta Puma-sneakers är snart för utslitna för att gå att använda. Det känns hårt. De har trampat allt från djupaste regnskog till tätaste storstadsdjungel. Ja, jag är helt enkelt löjligt förtjust i dem. Häromveckan var jag i San Francisco och såg en massa träningsskor utplacerade i en park vid en tennisbana, men jag ville inte lämna mina pumor där. Är det bara jag som har sneakers-separationsångest? Kan inte någon göra ett mausoleum för folks nedtrampade skor, please?!
Muhammedkarikatyrerna har till slut lämnat löpsedlarna, men en stilla undran så här i efterhand: vad gjorde Nordiska rådet när det stormade som värst? De som till skillnad från mig är övertygade om dess betydelse i dag kanske vet. Rådet ska ju bland många andra saker verka för att informera om ”The Nordic Way”.
Hur kommer regeringen att hantera Sverigedemokraternas beslut att publicera egna Muhammedteckningar? Den frågan ställde jag härom veckan . Nu vet jag svaret och det är verkligen nedslående. Säpo och utrikesdepartementet har tydligen agerat så att webbhotellet som huserat partiets hemsida stängts ned. Hotfulla radikala islamister har fått som de vill, samtidigt som ett marginaliserat främlingsfientligt parti framställer sig som försvarare av yttrandefriheten. Signalerna från regeringen är att vad som publiceras i svenska media ytterst är en fråga om dagspolitiska avvägningar, inte yttrandefrihetslagstiftningen. Det är illavarslande.
Jag har passerat datumgränsen efter att ha lämnat Kalifornien för Nya Zeeland. Åkte i onsdags och kom fram på fredagen – torsdagen bara försvann. Eftersom jag blivit snuvad på ett dygn tänker jag ta igen den så gott det går genom att ta ett uppehåll från detta med skrivande och fötterna i nyhetsflödet. Åter med kommentarer i morgon, vilken dag det nu blir...
Tack och lov blev det inga blågula övergångsregler lagom till EU:s utvidgning härom året, men det berodde mest på att folkpartiet och moderaterna inte kunde komma överens med socialdemokraterna om formerna för dem, inte på att hela idén var feltänkt från början.
De som varnade för ”social turism” har fått se rapport efter rapport ge dem fel. En ny rapport från EU-kommissionen är inget undantag. Hela EU gynnas av fri rörlighet. Förhoppningsvis kommer de tolv länder som tyvärr införde övergångsregler nu inse det och ta bort dem.
Häromdagen meddelade bokförlaget Liber att det stoppat försäljningen av en mellanstadielärobok i religion från 1993 på grund av att den innehåller några medeltida illustrationer av profeten Muhammed. Nu har förlaget efter konsultationer med experter ändrat sig. Boken ska säljas. Det säger något om vilket orimligt stämningsläge som piskats upp. Var om inte i en lärobok hör religionshistoriska bilder hemma? Respekt för religion är en sak, undfallenhet av rädsla för hot en annan.
Det går inte att backa och backa i tron att man ska nå ett friktionsfritt samhälle. Något sådant finns inte.
Här i USA där jag befinner mig i veckan är inget som Superbowl. I går vann Pittsburgh Steelers över Seattle Seahawks och till och med i hjärtat av det alternativa Haight Ashbury i San Francisco dit vi åkt för att luncha latinskt var det Superbowl på tv, Superbowl på radio och hurrarop från öppna fönster.
Näst efter matchen är det de svindyra reklamsnuttarna under Superbowl som alla pratar om. Var FedEx-grottmannen eller killarna vid Budweiser-kylen bäst? Svårt att säga, men det är verkligen underhållning. Just det, reklam kan vara kul. Det är annat än Sveriges televisions tjatiga och tråkiga avbrott för ”tittarupplysning” om att ”Fri television” ger oss tittare det vi vill ha.
Apropå den brännande frågan om förhållningssättet till avbildningar av det som är heligt är det väl svårt att komma längre från det sakrala än dollar, och samtidigt svårt att tänkta sig någon som är så profetisk i det profana som USA:s förre riksbankschef Alan Greenspan. År efter år gav han marknaden den viktiga vägledningen i vardagen. Ett tecken på att många inte vill vara utan hans förtroendeingivande anlete är framgången för konstnären Erin Crowes Greenspanporträtt i olja. Ett av dem såldes nyligen på Ebay för över 150 000 dollar. Förvisso i välgörenhetssyfte, men ändå. Det finns många fasoner att bli salig på. En Greenspan på väggen tycks vara en av dem.
…är det skillnad på människor och människor, noterar Jonas Morian på Promemorian apropå fartygsolyckan i Röda havet:
över 1 000 människor tros ha omkommit. Aftonbladets löpsedel i dag skriker ut att ett barn bitits ihjäl av hundar. Ett barn. I Australien.
All countries in Europe should be behind the Danes and Danish authorities to defend the principle that a newspaper can write what it wishes to, even if it offends people.
I understand that it may shock Muslims, but being shocked is part of the price of being informed.
Reportrar utan gränsers ( RSF ) generalsekreterare Robert Ménard i en intervju i New York Times apropå kontroversen om Muhammedkarikatyrerna.
Ännu en förundersökning mot SSU:s misstänkta bidragsfusk har lagts ned eftersom åklagaren inte kmmer någon vart. Kan det sägas tydligare att det är dags att skrota de medlemsbaserade bidragen?
Direkt efter den 11 september 2001 hade George W Bush ett unikt tillfälle att tänka nytt i energipolitiken. Han kunde ha sagt att USA inte fortsatt kan vara beroende för sin energiförsörjning av en så instabil region som Mellanöstern. Han hade kunnat säga att det därför och för miljöns skull är ett nationellt intresse att bryta oljeberoendet och hårdsatsa på alternativa energikällor. Men Bush utnyttjande inte den möjligheten. Desto bättre att tongångarna från Washington nu är annorlunda. Så här sade Bush i talet till nationen:
By applying the talent and technology of America, this country can dramatically improve our environment, move beyond a petroleum-based economy, and make our dependence on Middle Eastern oil a thing of the past.
Även om bilden inte förekommit i Jyllands-Posten har den cirkulerat i Danmark…
Den danske imamen Fatih Alev försvarar i en artikel i Dagens Nyheter sin kollega Abu Bashars tilltag att visa nidbilder av Muhammed (bland annat föreställande en gris) som aldrig varit införda i Jyllands-Posten för brittiska BBC.
Den sorgliga historien apropå Jyllands-Postens Muhammedteckningar liknar alltmer en usel karikatyr av fördomar. Både tidningens publiceringsbeslut och protesterna grundar sig i föreställningen om att kompromisslöshet är bästa sättet att närma sig problem, trots att bägge sidor samtidigt pratar om tolerans.
Med detta sagt är det en enorm skillnad i kompromisslöshet mellan en plump utmaning av religiösa föreställningar i en dagstidning och hot mot i förlängningen en hel nation eller region på grund av det.
Bildpubliceringen var inte förra årets smartaste beslut på en redaktion, men Jyllands-Posten inte är Danmark. Och visst, Köpenhamnsregeringens diplomatiska framtoning kan diskuteras, men dess principiella hållning är den enda rimliga. Dras alternativet till sin spets blir ju följden absurd: Bums är skandinaverna hårdnackade trosskändare. Vips är muslimerna skrikande flaggbrännare och vapenviftande extremister.
Tolerans handlar i detta uppskruvade läge om att distansera sig från karikatyrerna. Utan fri debatt är det inte möjligt. Muslimska organisationer borde därför inte ägna kraft åt att fördöma yttrandefriheten. Sekulariserade debattörer bör samtidigt fundera lite mera på hur den friheten i enskilda fall kan upplevas utanför majoritetssamhället. Regeringar i odemokratiska länder utnyttjar alltid yttre faktorer för att kanalisera folkligt missnöje som beror på deras egna tillkortakommanden och brist på fri debatt. Jyllands-Posten har spelat dem i händerna.
Sist men inte minst, hur skulle svenska regeringen ha handlat i motsvarande situation? Hade Persson & C/o stått pall för trycket så som Anders Fogh Rasmussens regering gjort? Kanske visar det sig snart. I alla fall om den kollektiva skulden fortsätter att basuneras ut. Sverigedemokraterna planerar nämligen att publicera nya teckningar av profeten Muhammed i deras medlemstidning som ska trycka i 30 000 exemplar.
