200 miljoner euro per år kostar det att flytta Europaparlamentet mellan Bryssel och Strasbourg hela tiden. Knappast vettig användning av skattemedel. Folkpartiets Europaparlamentariker Cecilia Malmström tycker att lokalerna i Strasbourg borde bli plats för ett europeiskt spetsuniversitet för teknik istället. Det låter betydligt vettigare.
Så sa en upprörd herre som ringde in till Sveriges Radios växel på våren 1938 för att klaga på att TT för första gången hade en kvinnlig nyhetsuppläsare. Efter en mansgrisig lyssnarstorm fick Astrid Kindstrand sluta. (Lyssna på ljudfilen från SR:s arkiv här.)
I dag är det visst östgötska som inte anses vara radiomässigt. I alla fall inte för att läsa upp SMHI:s väderleksprognoser i radio.
En rörelse som föraktar demokratiska metoder och hyllar våld och hot har bränt ner en annan rörelses möteslokal med motiveringen att de senare föraktar demokratiska metoder och hyllar våld och hot. De som brände ner huset står längst ut till vänster, de som fick det nedbränt står längst ut till höger. Mest av allt står de varandra så nära att de skulle kunna skaka hand.
Nej, jag tänker inte på Konjunkturinstitutets decemberrapport utan på vintersolståndet i kväll. På grund av jordaxelns lutning befinner vi oss nu längst bort ifrån solen. Nu vänder det. Det blir ljusare igen. Förvisso sakta så här till en början, men varje extra minut av ljus är välkommen.
Nej, Intelligent Design är inte ett vetenskapligt alternativ till Darwins utvecklingslära. Tänk att det ska behövas ett domstolsutslag för att slå fast en sådan självklarhet. Apropå religiösa ”teorier”, den här artikeln från satirtidningen The Onion fångar det hela på pricken.
Okej, jag vet att det är julafton snart. Alla luckor i julkalendern är snart öppnade. Men jag kan inte låta bli att tipsa om den här kalendern i alla fall. Muf:arna har sina ljusa stunder.
Vad vore julen utan alla dekorationer, ja allt det där som bäddar in landet i den rätta stämningen? Den skulle vara fasligt tråkig.
På senare år har det blivit allt vanligare med lysande, blinkande, låtande och på andra sätt roliga juldekorationer på balkonger, i fönster och i trädgårdar. Ju mer lekfullt och okonventionell pyntet är, desto fler insändare om sedernas förfall. Häromdagen såg jag en insändarskribent som ondgjorde sig över att det finns folk som hänger femuddiga adventsstjärnor upp och ner så att de blir till djävulstecken. Ja jösses, satanism är ju det första man tänker på när man ser stjärnor lysa i fönstren så här års…
Men okej, det finns juldekorationer som tänjer lite väl mycket på gränserna. En splattertomte gör väl ingen glad. Det är inte heller meningen, förstår jag efter att ha läst i USA Today om ett par på Manhattan som satt upp en blodig tomte med ett avhugget huvud i handen framför sitt prydliga hus. Det är en protest mot julens kommersialisering. Fenomenet tycks sprida sig i USA. Undrar hur lång tid det tar innan de första splattertomtarna syns här i Sverige?
Just nu är jag i Strasbourg för att skriva från Europaparlamentets session i veckan. Väl tilldelad ett bås i pressrummet med tv-monitor, hörlurar och en fantastiskt användarovänlig kontrollpanel för översättning märkte jag att det trådlösa nätverket heter tsunami. Inte höjden av finkänslighet precis. Av nyfikenhet frågade jag France Telecom som har ett kontor i ett anslutande rum om varför de döpt närverket till det. Aha, det har vi också undrat, svarade personerna bakom disken. Men, försäkrade de, det har ingenting med flodvågskatastrofen att göra, för nätverket fanns innan dess. Uppenbarligen har ingen tänkt på att byta namn på det…
Imorgon delas 2005 års Sacharovpris för tankefriheten ut i Europaparlamentet i Strasbourg. Priset delas i år välförtjänt av den nigerianska människorättsadvokaten Hauwa Ibrahim, kubanska Kvinnor i vitt (Damas de Blanco; fruarna och döttrarna till samvetsfångar) och Reportrar utan gränser.
Tråkigt nog men föga överraskande har delegationen från Kvinnor i vitt nekats tillstånd av Kuba att resa till Strasbourg för att ta emot utmärkelsen. Regeringen i Havanna försöker förringa både deras och Sacharovprisets betydelse, men genom att inte låta dem ta emot det visar den att det är precis tvärtom. Internationellt stöd för demokratiarbetet på Kuba ger Fidel Castro den huvudvärk han förtjänar för att förvägra medborgarna på Kuba mänskliga fri- och rättigheter.
De senaste veckorna har jag inte ägnat bloggen så mycket tid. Eftersom det är en hobbyverksamhet hamnar det som inbringar pengar främst. En massa jobb och flängande med andra ord. I och för sig finns det ju nästan inga begränsningar längre för var och när man kan vara uppkopplad, men häromdagen hade Financial Times en rolig ledare om faran med att använda allehanda bärbara hjälpmedel. Den handlar om ”Fat-finger syndrome”, alltså att man i hast råkar trycka på fel minimala tangent på sin bärbara pryl. För min del skulle väl följden av det här på bloggen inte bli allvarligare än att ett och annat halvfärdigt inlägg råkar bli postat, men för börsmäklare kan konsekvensen bli desto allvarligare. Eller vad sägs FT:s exempel om han som skulle sälja 16 aktier för 610 000 yen men fumlade till det så att det blev 610 000 aktier för 16 yen…
Det är intressant att ta del av förvirringen som råder om misstroendeförklaring för närvarande. Jag tycker att den säger några intressanta saker om svensk politik.
För det första är den pragmatiska konsensuskulturen tongivande. I många andra länder hade misstroendeförklaring mot regeringen varit självklar efter kritik av den kaliber katastrofkommissionen levererat. Inte så i Sverige. Här aktar sig oppositionen för att framstå som bråkstakar som inte vill ”gå vidare”. Att ta ansvar har traditionellt sett tolkats mer som att vilja se framåt tillsammans än att kräva att ansvariga som misskött sig ska avgå. Därav de borgerligas avvaktan.
För det andra har bilden av socialdemokraterna som det regeringsdugligaste alternativet i svensk politik raserats. Kejsaren i Rosenbad är naken. Problemet är bara att Göran Persson inte har något emot att fortsätta regera som nudist.
För det tredje säger sonderingarna mellan allianspartierna om misstroende eller inte misstroende något om deras samarbete. Med god framförhållning tillsattes arbetsgrupper och äntringsstyrka samt en tidsplan med aktiviteter för att få maximal utdelning av samarbetet: En vägkarta för maktskifte om man så vill. Men nu kommer en fråga in från sidan och ställer flexibilitet och politisk fingerfärdighet inom de fyra partierna på prov. Har partierna det som krävs för att dra nytta av den förändrade verkligheten?
