Första arbetsdagen efter semestern började med inställda och försenade tåg. Jag har hunnit bli en luttrad pendlare på sträckan Uppsala-Stockholm och låter inte morgonhumöret påverkas för mycket av det. Men jag upphör aldrig att förvånas av hur svårt det är för SJ att ge tydliga besked om när – och om – tågen kommer och avgår. Som vanligt sprang alla resenärer som en skock får mellan plattformarna och stationshuset för att få reda på det i morse. Snacka om signalfel.
”Jag hoppas det, men fortfarande ser det uselt ut.”
Så sa Göran Persson i söndagskvällens SVT-utfrågning. Man skulle kunna tro han svarar på frågan om det ljusnar på arbetsmarknaden, men sammanhanget är svampar.
Statsministern var snabb att säga ”nej du, det är det inte alls” på utfrågaren Marianne Rundströms påstående att ”det är svamptider nu” och fortsätta med att spå usla utsikter.
Konstigt, många ser ju tvärtom en god början på svampsäsongen just nu. Det borde väl skogsägaren Göran Persson känna till, han som påstår sig ha ett så känsligt väderkorn för allt mellan himmel och jord. Ja, när han nu säger sådana saker börjar man ju nästan tvivla på hans försäkringar om att jobben växer fram som svampar ur jorden…
Nu är jag tillbaka från lugnet i Norge till ett smått valfebrigt Sverige. Och tro mig, något lugnare än ett par dagar på Hurtigruten från Bergen upp utmed kusten är svårt att föreställa sig. Från båtens affischer på valarna i de norska vattnen till valaffischerna i de svenska städerna är steget långt. Att valrörelsen är den mest spännande på länge gör inte saken sämre.
Fem-i-tolv-politik kallade en snorkig Pär Nuder miljösatsningen i den borgerliga alliansens valmanifest i går. Mot det står socialdemokraternas vänta-och-se-politik. För vilken miljöpolitik det blir om socialdemokraterna och stödpartierna fortsatt får väljarnas förtroende i valet? Socialdemokraternas eller miljöpartiets?
Det tydligaste beviset på tyngden i den borgerliga alliansens valmanifest är att Göran Persson inte ens vågade debattera det mot Fredrik Reinfeldt i SVT i kväll. De båda statsministerkandidaterna möttes i tv-debatt förra veckan då socialdemokraterna presenterade sitt valmanifest. Men när alliansen nu har presenterat sitt håller sig den annars så talträngde Persson borta. Tydligare än så kan knappast socialdemokraternas vilsenhet inför den borgerliga enigheten manifesteras.
Ibland är det lustigt vad som krävs för att man ska se saker och ting för vad de är. Jag var till exempel tvungen att åka ända till Nya Zeeland för att på allvar få upp ögonen för Norge som resmål. Några veckor där i den fantastiska naturen på andra sidan jordklotet i våras fick mig att tänka på att det finns unik och till viss del lite lik natur i Norge att upptäcka.
De senaste dagarna har jag överväldigats av Sognefjordens natur, gått på tur i fjällen med utsikt över havet och upptäckt vilken trevlig semesterstad Bergen är. (Det regnar inte alls hela tiden).
Två tips för lyckad resa i det turistigaste av Fjordnorge:
1. Se till att åka med en turbåt som inte spelar Griegmusik i knastriga högtalare på däck för att ”fullända” din fjordupplevelse…
2. Missa inte Flåmsbane-järnvägen som slingrar sig brant upp i fjällvärlden från Aurlandsfjorden. Men var snabb med att ta in vyn när tåget stannar vid det mäktiga vattenfallet Kjosfossen, innan bruset överröstas av ”trolsk musik” och ”dansande älvor” som hoppar fram på klipputsprång för att göra turisterna glada...
Pressens Tidning noterar att den socialdemokratiske skribenten Peter Swedenmark, tidigare politisk chefredaktör i Länstidningen Östersund och känd för att ha en både vass och humoristisk penna, kommer att skriva krönikor för Liberala Nyhetsbyrån fram till valet. Det är som min kollega på LNB David Nyström säger i notisen, ett försök i liten skala och fråga om ett komplement till våra liberala ledare och krönikor.
Socialdemokraterna har i dag presenterat ett valmanifest där de som är utan arbete ska lockas med höjd a-kassa istället för en politik som leder till att de får jobb. Det är inte oväntat, men tråkigt. Det fanns en tid då det var viktigt att vid varje tillfälle betona att politiker inte kan skapa jobb, men väl skapa goda förutsättningar för nya jobb. I dag är det väl bara vänsterpartiet som på allvar hävdar att lösningen på arbetslösheten är hundratusentals nya jobb i offentlig sektor. Men socialdemokraterna har dessvärre bara tagit till sig det första ledet i resonemanget, att politiker inte kan skapa jobb. Det är ju bekvämast så, för då måste ju ansvaret för att folk inte har arbeten att gå till vila någon annanstans, nämligen hos ogina arbetsgivare…
Jag kan inte låta bli att lägga upp en bild med ett exempel på nivån på propagandan i Kuba. Vad är det man brukar säga, den som måste dra till med Hitler för att övertyga har inte så starka argument att komma med...
Bilden är tagen strax intill det amerikanska intressekontoret i Havanna i juni.
Ledarredaktionen på Upsala Nya Tidning (UNT) har under sommaren granskat riksdagspartierna för att utröna var liberalismen finns i svensk politik.
Som Håkan Jacobson på UNT skrev på sin blog häromdagen är alla artiklar i serien publicerade nu. De finns att läsa här och jag kan varmt rekommendera dem.
Rom och cigarrer, Che och Fidel i en turistbutik i badorten Varadero och det inte lika festliga förfallet i centrala Havanna. Bilderna tog jag i juni.
Fidel Castro har visat upp sig i kubansk tv, sängliggande och med Venezuelas svårt vänsterpopulistiske president Hugo Chávez vid sin sida. Båda var klädda i likadana röda skjortor Castros 80-årsdag till ära. I Kubas ”Pravda”, tidningen Granma, kallar en förtjust Chávez besöket för det bästa han har gjort. Och då ska man veta att han har träffat och hyllat andra namnkunniga förtryckare som Vitrysslands Alexandr Lukasjenko och Zimbabwes Robert Mugabe…
Granmas bilder på Castro (brorsan Raúl får vara med på ett hörn) och Chávez går att nå via den här länken.
Terrorlarmet i Storbritannien har lett till nya frågor om vad man kommer att kunna ta med sig på flyget i framtiden, incheckat eller inte. Men jag kan trots allvaret inte låta bli att fascineras av en högst marginell fråga i sammanhanget: allt som resenärer släpar med sig men glömmer bort eller lämnar kvar. Innehållet i många sådana väskor hamnar i Scottsboro, Alabama, på Unclaimed Baggage Center. Där hittar alla möjliga ting nya ägare. Men lockelsen i att gå omkring där ligger nog inte så mycket i att göra fynd som att fundera över vad som fick ägaren att överge en diamantring, golfklubborna eller vad det nu var.
I dessa terror-tider när alla ögnar sina medresenärer för se att ingen verkar konstig kan ställen som det påminna oss om att det där med normalt beteende inte alltid är så lätt att sätta fingret på.
I dag fyller Fidel Castro 80 år, men det storstilade firandet i Kuba är ju uppskjutet eftersom diktatorn tvingats ta timeout från makten. Nu är Castro i händerna på den av regimen haussade kubanska sjukvården. Tänk vilken propagandaförlust det vore för revolutionen om den inte ens förmår kurera självaste el Comandante en Jefe.
Apropå propaganda: I slutet av juni åkte jag och två vänner bil i Kuba från Santa Clara till kuststaden Matanzas. Det var sen kväll och becksvart. Glöm allt som heter ljuskällor, bortsett från hyrbilens lyktor. Glöm det där med vägskyltar också. På Kuba prioriteras propagandaskyltar med slagord om revolutionen före information.
Var vi på rätt väg? Ingen av oss visste. Efter en lång stunds körning förbi ett och annat ekipage med häst och vagn i mörkret och otaliga hål i vägen kom vi fram till ännu en korsning. Vi han se konturerna av en skylt vid vägskälet och tänka att den väl ändå måste ange vägen till Matanzas, innan ljuskäglorna från bilen lyste upp propagandabudskapet från kommunistpartiet: ”Brillamos con luz propia” – ”Vi skiner med vårt eget ljus”.
I morse pratade jag i P1-morgon om demokratirörelsen i Kuba. Inslagen går att lyssna på här.
Folkpartiets partiledning har ställt sig bakom Cecilia Wikströms knasiga integrationspolitiska utspel om en nationell litteraturkanon.
Jag undrar vilka böcker som ska ”binda ihop generationer, minoriteter och landsändar med varandra”, för att citera Cecilia Wigströms pressmeddelande i dag. Låt mig gissa att det kommer att bli mycket trassel kring det rättesnöret.
I sitt utspel menade Cecilia Wikström även att en litteraturkanon kan motiveras utifrån människors behov av att få färdigheter i att kommunicera med myndigheter. Det får mig att tänka på Franz Kafkas författarskap. Men han var ju inte svensk. För att citera Wikipedia föddes han i ” en tyskspråkig, judisk familj i Prag, Böhmen, i det dåvarande Österrike-Ungern (dagens Tjeckien). Kafkas modersmål var tyska men han talade också flytande tjeckiska och kunde även en del franska.".
Med andra ord rena mardrömmen för en kanoniserings-myndighet.
”USA är en skurkstat.”
Vänsterpartiledaren Lars Ohly tvekade inte om vem som är den verklige skurken i världspolitiken när han debatterade kriget i Libanon och situationen i Mellanöstern med folkpartisten Cecilia Wikström vid Sergels torg i dag.
Ständigt denna fokusering på Fidel Castro, vad säger den om tillståndet i Kuba? Kanske att diktatorn som snart fyller 80 år genom sin (fram till nyligen) goda hälsa är det enda som har kunnat symbolisera revolutionens styrka. Allt annat är ju fiasko – förtryck, förljugenhet och förfall präglar det kommunistiska Kuba.
Nu när inte ens Fidel är vid god vigör utan behöver vara sjukskriven är det talande att makten inte bara som väntat delegeras till den okarismatiske brodern Raul utan även till en kader av hårdkokta höga militärer. Oavsett om Fidel Castro repar sig eller inte är det ju aldrig tal om att folket ska ha något att säga til om.
