I dag var det det stora Trappdagen i riksdagen. Poängen är att alla ska få lite vardagsmotion och det är väl bra. Men allvarligt talat, "Ta ett steg - slipp bli en deg?"... Inte direkt lysande eller hur?
Lite deg till en reklambyrå för att få en justare slogan hade nog inte suttit fel.
Idag fyller den kubanske journalisten Adolfo Fernández Saínz 57 år (se här och här). Tyvärr kan han inte fira sin födelsedag tillsammans med familjen. Våren 2003 dömdes han till 15 års fängelse i samband med en stor raid mot Kubas demokratirörelse då 75 personer dömdes till sammanlagt 1456 års fängelse. Gemensamt för dem är att de arbetat med fredliga medel för att Kuba ska bli ett demokratiskt samhälle. Den kommunistiska diktaturen i Kuba tolererar inte sådant. Förtrycket kräver obrottslig lydnad. Men det kan aldrig vara ett brott att som Adolfo arbeta för det fria ordet och demokratiska ideal.
Statliga vinstmaskinen Svenska Spel fick idag som väntat regeringens tillstånd att bedriva nätpoker. Ja, tänk så bra att det nu kommer att finnas ett riktigt tryggt och säkert sätt att spela bort pengar. För statliga Svenska Spel tar ju till skillnad från simpla utländska vinstdrivna bolag socialt ansvar, eller hur?
Nej allvarligt talat, finns det någon som tror på argumenten om socialt ansvarstagande i detta fall? Trots alla villkor som kringgärdar tillståndet går det ju inte att komma ifrån att det handlar om att pokerspel är populärt och att staten vill ha sin del av den stora potten. För till skillnad från för spelarna gör ju Svenska Spel en säker satsning som ger bra utdelning - för statskassan.
I dag är det 95 år sedan ett dödsstraff verkställdes i Sverige. Rånmördaren Alfred Ander giljotinerades på Långholmen 23 januari 1910. Elva år senare avskaffades dödstraffet i fredstid i Sverige. För krigsbrott kom det att dröja ända fram till 1973.
Många länder har i dag avskaffat det inhumana straffet, men långt ifrån alla. Det sitter tusentals människor i dödsceller i väntan på avrättning. Hur många av dem är oskyldigt dömda?
Alla vet vid det här laget att Bosse Ringholm inte kan det där med att lägga på luren. Men det betyder inte att allt som han säger när han borde ha lagt på är intressant i meningen en nyhet. Nedlåtande omdömen om polisens arbete är det eftersom det går emot regeringens officiella åsikt. Att han kallar en journalist jävla oförskämd är det inte eftersom det inte direkt hör till ovanligheten att politiker fäller sådana omdömen om journalister.
I dag var Bosse Ringholm på besök i Luleå och träffade representanter för idrottsrörelsen. Om han nu absolut ska vara i nyheterna vore det bra mycket intressantare om det vore på grund av att någon frågat honom om vad han har att säga om fusket i Enskede IK och skattevillkoren för idrottsklubbar, alltså i egenskap av teflonminister, inte för hans pinsamheter som telefonministern.
Femtioårsjubileum med festligheter för de anställda har jag inga större problem med. Att bolaget har råd att slå på stort beror ju så att säga på systemet – alkoholpolitikens monopol. Men när femtioårsfirandet går över i en mångmiljonreklamkampanj om det svenska systemets förträfflighet luktar det illa. Systembolaget ska inte bedriva alkoholpolitisk kampanj i Europa. Folkhälsominister Morgan Johansson kan gott sköta kontakterna med José Manuel Barroso utan fåniga annonser i Financial Times.
Säg den glädje som varar. Turerna kring frigivningen av Dawit Isaak ser ut att bli många. Osäkerheten om hans situation för i alla fall det med sig att hans fall uppmärksammas på allvar här i Sverige. Det har ju varit lite si och så med det…
Helgens gladaste nyhet är att den svenske journalisten Dawit Isaak, som arresterades hösten 2001 i Eritreas huvudstad Asmara och fängslades utan rättegång, har frigivits efter 1 518 dagar i fängelse.
Dawit Isaaks fall borde från första början ha rönt större uppmärksamhet i Sverige än det har gjort. Det handlar ju om en svensk samvetsfånge som råkat illa ut i sitt andra hemland på grund av sitt publicistiska arbete och sin demokratiska övertygelse.
I boken Dawit och friheten kan man läsa om honom och arbetet för demokrati i Eritrea. Det är angelägen läsning, inte minst med anledning av att det fortfarande sitter journalister i de eritreanska fängelserna.
Jag har svårt att ryckas med i upprördheten över att Systembolaget firade 50 år med en stor personalfest i Stockholm som gick loss på 14 miljoner kronor. Visst, Systembolaget lever gott på detaljhandelsmonopolet, men det är ju faktiskt våra politiker som har beslutat att det ska vara så. Nog måste väl även systemanställda trots det få känna lite uppmuntran från sitt företag?
Jag riktar min upprördhet mot muthärvan istället.
Apropå Maciej Zarembas utmärkta artikelserie i Dagens Nyheter om bland annat Vaxholmskonflikten (läs här, här och här).
- Det ringer ju en och annan svartjobbare, som man förstår, och är upprörd över att inte längre få några jobb.
Så sa Lars-Göran Bromander, ombudsman i fackförbundet Byggnads avdelning 1 i Stockholm, i Ekot härom veckan apropå att utländska byggnadsarbetare som jobbar svart i Sverige konkurrerar med svenska svartjobbare.
Nog är det avslöjande att svenska svartarbetare ringer till sitt fack för att klaga på att andra också fuskar, och att Byggnads ombudsman förstår dem?
S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul har hamnat i en svekdebatt efter beskedet om att familjen vill flytta från Tensta. Göran Persson hamnade i samma situation så fort herrgårdsplanerna vid sjön Båven blev kända. Han anklagas för att fjärma sig från vanliga sossars situation, hon från förortens. Men problemet handlar inte om att de inte lever som de lär, utan om att socialdemokraternas politik gör att alltför få kan leva som de gör. Debatten borde handla om hur fler kan få råd att bygga stora hus i natursköna miljöer eller få möjlighet att flytta till bostadsområden som de tror att de kommer att trivas bättre i.
Eskilstuna-Kuriren uppmärksammar ett viktigt stycke liberal tidningshistoria i en bilaga om tidningens chefredaktör J A Selander som under krigsåren vägrade följa den fega anpassligheten väg utan istället riktade skarp kritik mot totalitarismen trots åtal och indragna upplagor. Bilagan är skriven av tidningens politiske chefredaktör Jerker Norin och kan läsas här (pdf-fil).
Riksdagen brukar stifta lag. Idag har den höftat lag.
Jag önskar verkligen att jag kunde känna glädje inför den tillfälliga lagen som ska göra det möjligt med ny prövning av uppehållstillstånd, men det går inte att komma ifrån att det är ett hafsverk. Miljöpartiet och vänsterpartiet fick med sig socialdemokraterna först när de kopplade sina krav till budgetförhandlingarna och regeringen började känna hur tiden rann ut. Överenskommelsen blev därefter.
Det fanns som bekant ett förslag om en flyktingamnesti som centern, folkpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet stod bakom. Det var enklare, tydligare och rättssäkrare. Den tillfälliga lagen kommer att ligga nära en amnesti, med det lilla inte helt obetydliga förbehållet att prövningen görs individuellt, mot luddiga formuleringar och av personal på Migrationsverket som i vanliga fall inte fattar asylbeslut utan handlägger beslut om förvar. Individuell prövning låter ju fint, men vem garanterar rättssäkerheten?
Visst, jag tycker att det är bra att det gick att komma vidare i denna fråga. Men att detta är det bästa som kunde stadkommas efter all debatt är ännu ett beklämmande exempel på hur illa det står till med flyktingpolitiken.
Det är intressant att ta del av pingstpastor Åke Greens utläggning om sin bibelsyn i Högsta domstolen och frågorna som ställs till honom i direktsändning. Men detta meningsutbyte borde inte ske i en domstol överhuvudtaget. Homofobiska litanior bemöts bäst i en öppen debatt.
Ironiskt nog har hetslagstiftningen som är tänkt att stävja intolerans genom rättsprocessen gett Åke Greens åsikter en spridning och ett genomslag som de annars aldrig skulle få.
Hetslagstiftningen dras med gränsdragningsproblematik (vilka grupper ska omfattas?), tolkningssvårigheter (hur förhålla sig till yttrandefrihet och religionsfrihet?) och hindrar alltså inte att någon uttalar eller sprider hot eller missaktning mot en grupp. Den gör därför mer skada än nytta.
Killen på bilden är s-kongressens linslus. I alla fall om man följer den via SVT 24. Då ser man hela tiden fotot på det glada barnet i socialdemokraternas Sverige över axeln på dem som står i talarstolen. Acne Creative kan vara nöjda.
(Ja, jag vet, kameran i min mobil är usel…)
- När en socialdemokratisk kongress har fattat beslut så är det på riktigt. Det gör skillnad i människors vardag.
Göran Persson i sitt invigningstal till s-kongressen.
- Regeringen måste naturligtvis lyssna på kongressen men sedan göra sina bedömningar utifrån en helhet. Det förbehåller vi oss, absolut.
Göran Persson igår på en presskonferens inför s-kongressens debatt om föräldraförsäkringens utformning.
Citaten kommer från Ekot.
