Känslan av Shanghai

Utsikten från åttioåttonde våningen i JinMao-skyskrapan i Shanghai talar sitt tydliga språk om dynamiken i Kina. Det är svårt att tro att den moderna metropol som breder ut sig i diset så långt ögat kan nå var en stad i djupaste förfall så sent som på sjuttiotalet. Då låg Shanghai dolt i mörker om natten. Idag blinkar ljusen från otaliga skyskrapor. Den ekonomiska styrkan bakom förvandlingen går inte att ta miste på. Däremot kan det vara lätt att glömma bort vad dagens Kina egentligen är när man sitter på en Starbucks med sin laptop, kastar ett öga på den senaste kollektionen från Armani eller undrar om man inte är på Manhattan när man kommit in i någon av stadens smarta barer. Kina är trots det alltjämt en hårdför diktatur. I Shanghai tvångsförflyttas människor som är i vägen för de otaliga byggprojekten. De som vågar protestera och prata om rättigheter kan räkna med att råka illa ut. Inför den kinesiska folkkongressen som avslutades i veckan arresterades mängder av oppositionella för att inte ordningen skulle störas. Bilderna i kinesisk tv från kongressen visade förrädiskt alldagliga och trevliga bilder av vanliga delegater i samspråk med varandra. Men i Kina är förtrycket aldrig långt borta. När jag lämnade Shanghai häromdagen gjorde jag det djupt fascinerad av den ekonomiska framgången, men samtidigt riktigt illa till mods över bristen på fundamentala fri och rättigheter.