Carbon footprint som en dinosaurie

Efter några dagar hos min syster och hennes man här i USA är det bara att konstatera att mitt ”carbon footprint” på plats (flyget inte inräknat) blivit stort som en hel skoaffär. Innan de flyttade hit till Tennessee gick besöken till Upper East Side på Manhattan. Där i New York fanns allt på gångavstånd, endast plånboken satte gränserna. Här i Knoxville börjar dagen först när man satt sig i bilen. En så enkel sak som ingredienserna till gårdagens fisksoppemiddag krävde fyra stopp långt ifrån varandra. Lite shopping betyder timmar i bilen på väg till de utspridda affärerna.

Knoxvilles stadskärna håller likt många andra amerikanska städer på att rycka upp sig. Nya bostäder och affärer växer fram, men utvecklingen går långsamt och det är utspritt utmed vägarna allting finns. Än åker man några kilometer hitåt, än åtskilliga ditåt. Värmen håller mig från att ta en joggingtur, men om jag skulle vilja göra det är det bilen till spåret som gäller. Att tänka bort bilen här i USA är faktiskt inte möjligt, om man inte bor i städer som San Fransisco eller New York. Desto mera angeläget att elbilarna börjar rulla på gatorna snart istället för alla pickup trucks och SUV-monster.