Sorglig bildstorm

Den sorgliga historien apropå Jyllands-Postens Muhammedteckningar liknar alltmer en usel karikatyr av fördomar. Både tidningens publiceringsbeslut och protesterna grundar sig i föreställningen om att kompromisslöshet är bästa sättet att närma sig problem, trots att bägge sidor samtidigt pratar om tolerans.
Med detta sagt är det en enorm skillnad i kompromisslöshet mellan en plump utmaning av religiösa föreställningar i en dagstidning och hot mot i förlängningen en hel nation eller region på grund av det.
Bildpubliceringen var inte förra årets smartaste beslut på en redaktion, men Jyllands-Posten inte är Danmark. Och visst, Köpenhamnsregeringens diplomatiska framtoning kan diskuteras, men dess principiella hållning är den enda rimliga. Dras alternativet till sin spets blir ju följden absurd: Bums är skandinaverna hårdnackade trosskändare. Vips är muslimerna skrikande flaggbrännare och vapenviftande extremister.
Tolerans handlar i detta uppskruvade läge om att distansera sig från karikatyrerna. Utan fri debatt är det inte möjligt. Muslimska organisationer borde därför inte ägna kraft åt att fördöma yttrandefriheten. Sekulariserade debattörer bör samtidigt fundera lite mera på hur den friheten i enskilda fall kan upplevas utanför majoritetssamhället. Regeringar i odemokratiska länder utnyttjar alltid yttre faktorer för att kanalisera folkligt missnöje som beror på deras egna tillkortakommanden och brist på fri debatt. Jyllands-Posten har spelat dem i händerna.
Sist men inte minst, hur skulle svenska regeringen ha handlat i motsvarande situation? Hade Persson & C/o stått pall för trycket så som Anders Fogh Rasmussens regering gjort? Kanske visar det sig snart. I alla fall om den kollektiva skulden fortsätter att basuneras ut. Sverigedemokraterna planerar nämligen att publicera nya teckningar av profeten Muhammed i deras medlemstidning som ska trycka i 30 000 exemplar.